Inventering av häckande storspov i nordvästra Skåne 1999

Mats Peterz & Henrik Johansson





Sveriges Ornitologiska Förenings forskningskommitte utsåg storspoven till riksinventeringsart för 1999. Arten har missgynnats av rationaliseringar i jordbrukslandskapet och gått starkt tillbaka under 1900-talet. Nedan presenteras inventeringsresultatet från KOF's rapportområde.

Under 1990-talet har storspoven tillhört de arter för vilka uppgifter om häckning skall rapporteras till KOF. Från 1998 inkom rapporter som pekade på nio häckande par inom rapportområdet medan det åren dessförinnan endast förelåg sporadiska uppgifter om enstaka par. Artens status som häckfågel i Nordvästskåne var således mycket oklar.

I början på 1999 infördes upprop om inventeringen av storspov i KOF's programblad samt i Bjäre naturskyddsförenings tidskrift. Även på KOF's hemsida på Internet annonserades inventeringen. Medan inventeringen pågick redovisades på hemsidan även aktuella iakttagelser av storspov på en karta över Nordvästskåne efterhand som rapporter inkom.

Resultat

Nedan redovisas rapporter om häckande eller revirhävdande storspovar. Vi gör också ett försök att uppskatta antalet par i respektive kommun utifrån inkomna rapporter.

Båstads kommun: Totalt rapporterades 6 par varav fyra på yttre Bjärehalvön. Troligen har några par undgått upptäckt och det verkliga antalet skulle således kunna uppgå åtminstone till ca 10 par.

Ängelholms kommun: Inom kommunens gränser hittades 17-21 par vilket troligen ligger ganska nära sanningen. Säkert har något enstaka par missats, bl.a. längs med Vegeån söder om Strövelstorp. Troligen häckar dock inte mer än 25 par i kommunen.

Höganäs kommun: Kommunens enda storspovar fanns längs med Görslövsån och totalt bedömdes 3-5 par vara inblandade. Att ca 5 par finns i Höganäs kommun verkar rimligt.

Helsingborgs kommun: Endast några enstaka säkra par har rapporterats. Lägger man till 1-2 troliga/möjliga par och gissar att några par ej hittades hamnar det totala antalet på max 5-7 par.

Åstorps kommun: Tio par rapporterade. Det är mycket svårt att göra en skattning av eventuella oupptäckta par. Rimligt är att något eller några par missats och att beståndet ligger kring 11-13 par.

Bjuvs kommun: Inga storspovar rapporterade. Något par har rimligen undgått upptäckt, varför uppskattningsvis 1-3 par torde finnas.


Rapporterade storspovsrevir i KOF's rapportområde 1999:


Antal häckande par

En summering av antalet häckande storspovar i Nordvästskåne hamnar på 57-63 par. Förutom några par i nordvästra delarna av Ängelholms kommun häckade de nordvästskånska storspovarna i jordbruksområden. Framförallt var spovarna koncentrerade till områdena längs Rönneå, Pinnån, Vegeån, Hasslarpsån och Görslövsån, områden som till stor del består av betesmark. Mer än hälften av spovarna (ca 30 par) fanns här.

Den totala ytan av åker och betesmark i de sex nordvästskånska kommunerna uppgick 1996 till 798 km2 (uppgifter från SCB). Detta ger en täthet på ca 0,07 häckande par storspov per km2 jordbruksmark, vilket faktiskt är densamma som för hela Skåne, räknat på 375 par på 5286 km2 jordbruksmark (se Green & Ottvall 2000). Variationen var dock stor mellan olika nordvästskånska kommuner med som mest 0,20 par/km2 i Åstorp och som lägst 0,02 par/km2 i Helsingborg. Den senare siffran kan tyckas låg men hänger säkert ihop med den typ av jordbruk (framför allt sädesodling) som bedrivs i de sydliga delarna av kommunen.

Det faktum att storspovarna i Nordvästskåne tycks föredra betesmark kan tyda på en viss underskattning av beståndet i Båstads kommun. Tillsammans med Ängelholm hyser man störst areal betesmark - 16 km2 i båda kommunerna. I övriga kommuner varierar arealen betesmark mellan 4 och 6 km2. Med tanke på svårigheterna att hitta häckande storspovar i det småbrutna jordbrukslandskapet på Bjärehalvön förefaller det därför troligt att ytterligare ca 5 par finns här. Uppgifter om förekomst av storspov på myrmarker på Hallandsåsen saknas i stort sett helt. Ytterligare något par torde kunna finnas i detta område. Den totala Nordvästskånska populationen av storspov 1999 skulle då hamna någonstans mellan 60 och 70 par.

Historik

Vid den svenska atlasinventeringen, som i huvudsak genomfördes under slutet av 1970- och början 1980-talet, bedömdes 33 av de 77 nordvästskånska atlasrutorna hysa storspovar (Andell m.fl. 1987, Jönsson m.fl. 1990). Vid inventeringen av storspov 1999 påträffades arten i 18 rutor. Detta motsvarar nästan en halvering av antalet atlasrutor med storspov mellan de två inventeringarna. Eftersom atlasinventeringen även inkluderar rutor med möjlig häckning (11 av de 33 rutorna) är dock tillbakagången sannolikt inte så dramatisk som det kan synas. Litteraturuppgifter om storspovens tidigare status i Nordvästskåne tyder faktiskt på att arten även förr var en ganska ovanlig häckfågel här. Fritjof Persson som var aktiv i Kullabygden i första halvan av 1900-talet uppger i sina två sammanställningar över Kullaspetsens häck- och sträckfåglar att storspoven inte häckar i området (Persson 1928, 1943).

Inte heller under senare delen av 1800-talet tycks storspoven ha haft någon starkare population. Wallengren (1893) nämner endast att storspoven häckat vid Vegeåns mynning samt att den var vanlig under vår och höst. Inte heller Jönsson (1881) nämner något om häckning utan uppger bara att storspoven inte är sällsynt under flyttningstiden. Möjligen är det så att storspoven, åtminstone under de senaste 150 åren, aldrig haft någon stark stam i de nordvästskånska jordbruksbygderna.

Tack

Till alla som bidragit med rapporter om storspovens förekomst i KOF's rapportområde 1999 vill vi framföra ett varmt tack.

Referenser

Andell, P., Jönsson, P.E. & Nilsson, L. 1987. Svensk fågelatlas i Skåne. Slutrapport. Del 3. Anser 26: 97-110.
Green, M. & Ottvall, R. 2000. Storspoven i Skåne 1999. Anser 39: 155-162.
Jönsson, G. 1881. Jagtzoologiska underrättelser från Luggudde härad i Skåne. Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 19: 236-243.
Jönsson, P. E., Nilsson, K., Oldén, B., Peterz, M. & Strid, C. 1990. Nordvästskånska Fåglar. Kullabygdens Ornitologiska Förening.
Persson, F. 1928. Kullaspetsens häck- och sträckfåglar. Fauna och Flora 23: 65-84.
Persson, F. 1943. Kullaspetsens häck- och sträckfåglar. Kullabygd 16: 24-90.
Wallengren, H. 1893. Die vogelfauna des norwestlischen Schonens in Schweden. J. Orn. 41: 153-169.

Denna artikel har tidigare publicerats i Fåglar i Nordvästskåne 1999, sid. 39-42.



© KOF 1999-2006
Ansvarig för sidan är KOF:s webbgrupp.
Sidan uppdaterad 2006-11-12 av Christer Strid.