Gässen och jordbruket
Torsdagen den andre februari träffades vi i en ny lokal för en inneaktivitet/föreläsning. Vi var i Åvalla församlingshem i centrala Ängelholm. Trivsam lokal dit vi nog kommer att återvända.
Johan Elmberg är professor och ansvarig för en grupp vid Högskolan i Kristianstad. Gruppen driver ett forskningsprojekt kring gäss och de betningsskador som de orsakar. I uppdraget ligger också att sprida den kunskap som vinns bland de olika intressegrupperna som kan beröras av detta; jordbrukare, jägare, ”civilbefolkning” och så vi, fågelskådare, bl.a. En artikel i ett tidigare KOF-blad ger mer detaljer kring detta ämne.
Grågäss som vi ser här nere och som kommer norrifrån är antingen gäss från Sörmland eller Hälsingland enligt migrationsstudier. De mellanlandar här innan flytt till Vadehavet eller områden runt det. Gäss från Närke tar en västligare rutt i sin flytt. De skånska grågässen får idag betraktas som stannfåglar. Alltså flyttar de grågäss som kommer norrifrån ”över huvudet” på ”våra” grågäss. Undantaget närkingarna då som finns mer västerut.
Gässen är helvegetarianer, vilket innebär att de äter en föda som innehåller lite energi och få nyttigheter. Alltså får dom äta mycket och mycket exporteras sedan akteröver. En grågås på cirka 3 kilo äter ungefär 500 gram under en dag. Eller uttryckt på ett annat sätt; en flock på 1000 grågäss sätter i sig 0,5 ton grönmassa per dag. En hel del av de fröer som intas lämnar sedan gåsen i grobart skick. En positiv ekosystemtjänst hos gåsen. Konflikter finns mellan gäss och jordbrukare exempelvis. Metoder för att styra gässens områden för födosök diskuterades. Avledningssådda åkrar kan göras för att undvika betning på höstsådda fält. Ett dyrt och inte alltför effektivt sätt enligt Tommy Ingvarsson från Krapperup. Bonden skulle kunna avstå höstsådd, men EU-krav finns på att 60% av arealen ska vara vintergrön. Att lämna bet-, potatis- eller morotsrester efter skörd är ett annat sätt. Detta praktiseras av Krapperup för deras betrester. Krapperup tar upp betfält månadsvis då resterna är aptitliga för gåsen under ungefär en månad. Tommy skattade beteskadeförlusterna som små efter detta, kanske 10 %. Gässen är dock kräsna med hur fältet och dess omgivning ska se ut. Ett synfält på 360 grader och stora ytor gillar gässen. Annars besöks det inte alls.
Antalet gäss skulle också kunna minskas för minskade betskador. Jakt är enligt Johan inte omfattande och heller inte populär bland jägarna. Upp innan soluppgång, gömsle på en lerig åker och sedan jakten. Tommy ser en ny kategori jägare; de lite yngre. För de flesta av de gäss som kan jagas är populationerna så stora att jakt bara marginellt kan påverka populationsstorleken. Dessutom är den vitkindade gåsen skyddad för jakt av europeiska direktiv. Skyddsjakt kan dock göras. Vitkindad gås är idag den mest talrika gåsen. Så gäss på fälten får vi leva med.
En bra frågestund följde med flera intressanta diskussioner innan vi drog hemåt.
Text: Lasse Blychert
Foto: Totta Sandberg
