Kattuggleväll med full meny

Publicerad av webbgruppen den

Ugglekväll på Svedberga, mars 2021. Foto Totta Sandberg

Bil efter bil rullande in på Svedberga gårds parkering. Rymligt och lätt att hålla avstånd här. Kvällens upprepade ledord – av kända skäl. En mjuk fin marskväll, lätt beslöjad månskära, mycket lite vind. Fina omständigheter. Som infriades med råge!

Ugglekväll på Svedberga, mars 2021. Foto Totta Sandberg

Efter lite inledande fältföreläsning gick vi breda skogsstigen mot NV och det dröjde inte länge förrän vi på nära håll hörde många upprepade rop med alla ingredienser. På avstånd också uppbackat av ”klävitt-lätet”. Många hann nog också se ugglan flyga över vår öppna siktgata i skogen. Och kattugglan kan tydligen ”hooa” medan den flyger – en intressant iakttagelse!

Upp på kälkbackens topp och sen långsamt nerför. Vid torpet på sydostsidan fick vi höra… lät det som pärluggla? (en uggla för barrskogsbältet när det gäller häckmiljö). Nää, dessvärre – eller hur man ska se det. Mina goda medledare Totta Sandberg och Thomas Wallin plockade fram tekniken och kunde via sina mobiler spela upp pärlugglans (”vättehundens”) mer distinkt artikulerade ”po-po-po-po”. Vad vi hörde nu – flera gånger – var kattugglans vackra, mjukt rullande, s k xylofonläte.

En kväll med extra allt i kattuggleväg! Extra roligt att några unga deltagare fick uppleva detta. De fick varsin ugglefjäder med hem som minne av kvällen. Förhoppningsvis nästa generation skådare, dessa unga.

Text Ulrik Alm
Foto Totta Sandberg