Linné på måndagsbesök

Publicerad av webbgruppen den 25 maj 202125 maj 2021

Ett 40-tal KOF:are samlades på Krapperups parkering för måndagsexkursion den 24 maj.

Ingen exkursionsvärd syntes dock till. Men så dök en silvergrå vagn med gnissligt hjullager upp och Carl von Linné klev ur. Carl är numera skriven i Ingelsträde under namnet Ulrik Alm. Carl berättade kort för oss om sin sista resa 1749 då han stod på sin topp i livet 42 år gammal. Han kom resande från Hälsingborg och reste norrut längs kusten. Någon väg 111 skulle inte finnas på månget år än. Så det blev till att skumpa på kustheden via Vigen, Svinabäck, fiskeläget Höganäs och upp till Krapparp.

Färden gick därefter till Lyktan; fyren, och så österöver till Vegeholm. Carl, som hade uppdraget att kartera Sveriges tillgångar, ansåg att Skåne var en rik landsända där inte mycket saknades. De rika godsen matchades väl av sin fetma. Karlfolk strök dock med långt innan fruntimren då de insöpo väl stora mängder alkohol.

Vi lämnade Carl på parkeringen och började vandra ner i, numera, Krapperups park under Ulriks ledning. Tornseglarna visade sig mot himlen då vi gick genom parken. Ulrik backades förtjänstfullt av Totta Sandberg, Micke Jönsson och Thomas Wallin bl.a.

Vi sneddade lite norröver på små vägar och stigar medan vi njöt av ramslökens ymniga blomning. När vi sen girade västerut fick vi vind från ramslöken och doften spreds sig bland oss. Allium ursinum; lök plus björn alltså. Ram har inget med björn att göra utan är en grupp växter ramsar; Polygonatum, för att var exakt.

Rösterna i skogspartierna var inte lika ymniga denna kväll, men vi fick ihop en hel del ändå: rödstjärtar, svarthättor, grönsångare och steglitser. En grå flugsnappare visade upp sig fint. Se vidare Mickes artlista nedan.

Väl nere vid gärdet tittade vi norröver med Kullaberg i fonden. Några glador njöt av termiken och steg sakta. Ute i en risbale demonstrerade en törnskata sitt arttypiska agerande med spaning från toppen av en kvist.
Lite längre västerut tittade vi söderöver ut över en nysådd betåker. En brun kärrhök visade sig över skogsbrynet.

Vidare över banvallen och ut på fäladen. Då var vi i gott sällskap av en näktergal. Vacker sång eller inte diskuterades. Mycket sång är det och mycket varierat i alla fall. Törnsångare och hämpling visade sig också. Två prutgäss låg ute på vågorna. Strandheden lyste vackert rödlila med stora fält av blommande trift. Sankte Pers nycklar blommade också en bit från stigen.

Nere vid stranden i Lerhamn spanade vi av stranden och havet utanför. Den klart minskande stenskvättan visade sig på tångbankarna ihop med sädesärlor och gravänder. Ejdrar på vågorna och en ensam knubbsäl en bit ut. Långt inne från täta vresrosor sjöng två kärrsångare.

Vi vände österut över banvallen och uppe i Krapperupsparken igen fick vi sällskap av en taltrast. Via dammarna väster om borgen med sina japaninspirerade broar gick vi genom rosenträdgården ut till parkeringen. Wanda Gyllenstiernas far Eric var diplomat och hon växte upp lite varstans i världen. En längre period i Japan. Så väl hemma på Krapperup igen lät Wanda bygga dessa japaninspirerade broar.

Vi skildes ute på parkeringen efter en mycket trevlig och givande vandring. Vädret var verkligen med oss, så vi njöt av sommarkänslan.

Text: Lasse Blychert
Foto: Paul Ork och Totta Sandberg
Artlista: Micke Jönsson

Artlista – 59 arter