Måndag på Svedberga kulle

Publicerad av webbgruppen den 4 maj 20214 maj 2021

Inne på Svedberga gårds gårdsplan samlades på kvällen den 3:e maj ett stort antal bilar med cirka 40 deltagare. Pandemiskt korrekt, men utrymmeskrävande. Tyvärr styr detta valen av exkursionsmål alltför ofta. Under Ulrik Alms ledning och med gott stöd av Micke Jönsson, Totta Sandberg och Thomas Wallin gick vi varvet runt östra delen av kullen och tillbaka upp över toppen. Före oss kom en besökare hit redan 1749 vid 42 års ålder på sin Skånska resa; Carl von Linne.

Allt fler vårfåglar flyttar in i området, men kylan gör det lite senare än vanligt kanske. Micke påpekade att det inte är varje år som vi kan njuta av vitsipporna så här länge. En fördel, trots allt. I go’a lägen såg vi rams och ekorrbär titta upp och liljekonvaljen vecklar som bäst ut sina blad lite var stans. På fågelfronten fick vi många härliga obsar, se Mickes artlista. Allt från rovfåglar, med bl.a. en vacker kärrhök i härlig kvällssol, till röster någon stans ute bland grenverken. Ulrik pekade ut bohål för kattugglor under vägen. Denna kväll ville ingen av dom göra sig synlig för en så stor ansamling av skådare. Kattugglehäckningen har detta år tyvärr haft mycket begränsad framgång enligt Ulrik. Gnagarbrist?

Ulriks engagemang visade sig på ostsidan av kullen i en spurt ut på en gräsbeväxt yta. Detta för att se om han inte kunde få lite fart på Mickel räv, som knappt visade sig drygt 100 meter bort. Det lyckades och alla fick en fin obs på Mickel i kvällssolen. Vi fick kanske också en ny betydelsen för begreppet ”fox trot”. Något att leva upp till för andra exkursionsvärdar.

Strax norr om detta änge finns en bigård där buckfastbina som bäst jobbade på att torka den nektar de dragit in under dagen. Surret hördes när dom fläktade sina kupor. Honungsdoften spred sig.

Svedberga kulle är en 62 meter hög grus- och stenhög med fantastisk utsikt. Den är ett resultat av avlagringar från isälvar när inlandsisen smälte för ca 12-15 000 år sen. Den har odlats tidigare än omgivande ytor då jorden var lätt att bearbeta. Jorden omkring kullen är styv lerjord som krävde helt andra resurser, som en stadig ardenner exempelvis. Än idag kan man ana de förhöjda odlingsytorna bredvid stigen upp mot toppen.

Väl uppe på toppen noterade vi en ny sittmöbel på betongfundamentet. Här stod ett flygspaningstorn under 2:a världskriget. Lottakåren hade i uppdrag att sköta flygspaningen. I folkmun kallades de för Tornsvalorna.

Nedförsbacken söderut tog oss tillbaka mot parkeringen igen. Vi summerade en mycket trevlig, gemytlig vandring med flera härliga obsar under engagerat ledarskap. Mycket nöjda vände vi hemåt igen.

Text: Lasse Blychert
Foto: Totta Sandberg
Artlista: Micke Jönsson

Artlista – 34 arter