Ugglekväll med Ulrik
Vi samlades en inte alltför blåsig och kall kväll på Svedberga gårds grusplan för en tur runt delar av kullen. Ulrik Alm stod för eminent guidning. Vi blev cirka 20 som tog oss fram i mörkret. En fantastisk stjärnhimmel hade vi över oss. Venus lyste precis över kullens topp på 62 m.ö.h. när vi nådde skidbacken.
Innan vi gav oss av fick vi flera intressanta fakta till livs. Antalet ugglearter i Sverige är stort då Sveriges utbredning i nordsydlig led ger stor omväxling i klimat och geografi. Idag anser vi att det finns 11 arter i landet. Totalt över tid anses 13 arter ha funnits här, men minervauggla och tornuggla får nog anses ha utgått ur sortimentet.
Ugglan är utformad för absolut tyst flykt. Lätt fransiga vingpennekanter ger en perfekt aerodynamik. Som karnivor jägare måste ugglan kunna jaga helt tyst. Ugglans förmåga att skapa 3D-bilder av sin omgivning både syn- och hörselmässigt ger den unika möjligheter att jaga i mörker och även efter byte under snö. Korrigering av anflykten mot nattamaten under snön sker kontinuerligt genom asymmetriskt placerade ”öron” varför jaktlyckan blir tillräckligt hög för överlevnad.
Ugglor, som andra rovfåglar, lägger ett ägg i taget med nån dags mellanrum. Det kan skilja 7-10 dagar mellan första och sista ägget. Vid god födotillgång klarar föräldrarna livhanken på alla ungarna, men inte om tillgången sviktar. Viktigt att nå fullnärda och välutvecklade ungar innan höst och vinter slår till.
Ulrik lärde oss en tumregel kring hur synen utvecklats olika för jägare och jagade. Jägare har ögonen mitt i ansiktet för god 3D-syn framåt. Jagade har ögonen mer sidoplacerade för att kunna vara observanta på sin omgivning med eventuella jägare.
Kattugglornas häckningsframgångar har diskuterats. Vad är det som gör att könsmogna ugglor dröjer med sin häckningsdebut? Försök har gjorts och slutsatser kan dras. Sannolikt är det inte födotillgången som styr detta. Det är bostadsbrist som är den troliga orsaken. Naturliga bohål i högstammig skog är en bristvara. Holkuppsättning leder till fler framgångsrika häckningar.
Under kvällen hoade Ulrik och svar kom längre bort ifrån såväl som i närområdet. Redan uppe i skogskanten ovanför parkeringen hördes på håll en kattuggla svara. På väg ner mot torpet på kullens östra sida hördes ytterligare minst en uggla svara. Också dessa på lite håll. Framme vid skidbacken vände vi uppför och mer västerut. Grävlingsögonen i grytet en bit upp i den grusiga sluttningen ville inte visa sig tydligt då området belystes. En del ögonblänk då vi lyste mer mot norr och hagarna. Sannolikt hjortdjur. En fasan väsnades också. Men efter en liten stund svarade en kattuggla nära oss. Den spelade, flyttade sig och spelade igen några gånger. En närmast magisk upplevelse att hör honom så pass nära.
Återfärden till parkeringen med några stopp gav oss kattugglespel längre bort igen. Vi bedömde att det totalt handlade om minst tre, kanske fyra kattugglor som hoade i natten.
Efter knappa två timmar var vi åter på grusplanen mycket nöjda efter en trevlig och kunnig guidning. Även om folktron tillskriver ugglor trolska egenskaper så får vi komma ihåg att ugglor inte är ”någon”.
Text: Lasse Blychert
Foto: Thomas Wallin
