Ugglespaning i Vegeholm
Ett 20-tal intresserade samlades torsdagen den 16 mars på Vegeholms gods för en kväll med kattugglespaning under ledning av Ulrik Alm. Familjen von Geijer hade denna kväll tillåtit oss att köra in på området och parkera vid vägkorsningen strax utanför slottet.
Först en genomgång av vilka 10 ugglearter vi har här i Sverige. Deras vingpennors konstruktion, som ger en helt tyst flykt, demonstrerades. Nödvändigt om man jagar med hjälp av sin skarpa hörsel.
Så drog vi oss västerut längs grusvägen. Här finns en äldre nu mer död än levande ek där en kattuggla har ett bohål. Men ingen lycka där denna kväll. Ulrik imiterade kattugglehanens läte gång efter annan, men ingen uggla lät sig provoceras.
Tillbaka mot parkeringen och ner nästa väg, nu mot norr. Fler imiteringar av kattugglans läte, men ingen lycka där heller. Igen mot parkeringen å sen ner mot betongbron. Fler imiteringar av kattugglan, igen å igen. Å där! En kattuggla mot himlen. Någon kattuggla till lite längre bort lät höra sitt läte. Ur mörkret dök en kattuggla upp å tog sittkvist nära oss. Strålkastare lyste upp den å den valde att stanna flera minuter. Vilken obs!
En sista gång mot parkeringen för avslut av en lyckad ugglekväll med kattugglor som hörde av sig runt oss. Vi bedömde att det handlade om minst två, kanske tre. Mycket nöjda lyckades vi komma i väg i mörkret utan incidenser. Förhoppningsvis kom vi alla hela vägen hem allihop utan någon viltolycka i detta hjorttäta område.
Text: Lasse Blychert
Foto: Totta Sandberg
