Bakgrundsfakta

Pilgrimsfalken har varit en av vårt lands sällsyntaste häckfåglar. Efter en dramatisk tillbakagång under 1950- och 60-talet – p.g.a. miljögifter, förföljelse, äggsamlare och falkenerare – var arten nära att utplånas som svensk häckfågel. Endast ett tiotal par fanns kvar när situationen såg som mörkast ut.

Pilgrimsfalken är vår snabbaste rovfågel som i störtdykningar kan komma upp i hastigheter av drygt 300 km/h.

Arten for illa under 1900-talet av bl.a. kraftig påverkan av miljögifter och var på väg att utrotas. En trend som glädjande nog förändrats och arten har repat sig. Den häckar i klippbranter eller ibland, på ”konstgjorda klippor” som vattentorn och brofästen. Pilgrimsfalken är trogen sin hemort och återvänder oftast till samma häckningsplats år efter år.

  • Längd: 40-50 cm
  • Vingbredd: 80-110 cm (honan är större än hanen)
  • Vikt: Hanar ca 450-750 gr, honor 900-1500 gr.

Häckning
Honan blir könsmogen vid 2 års ålder och hanen som regel vid 3 år. Äggläggning i april, 2-4 ägg. Äggen värps med cirka 2 dygns mellanrum och kullen börjar vanligtvis ruvas först vid 3:e ägget eller när kullen är komplett. Äggen ruvas ca 28-34 dygn av båda föräldrarna, men mest av honan. Hannen har huvudansvaret för jakten under ruvningsperioden och när ungarna är små. Ungarna blir flygfärdiga efter ca en månad.

Flyttning
Pilgrimsfalken är huvudsakligen en flyttfågel och lämnar Sverige i september. Nära hälften av alla vinteråterfynd har gjorts i västra Frankrike. En viss del av fåglarna från södra Sverige kan övervintra i Sverige och Danmark medan nordliga individer flyttar längre söderut, med Senegal i Västafrika som det mest avlägsna fyndet.

Ringmärkning
För att kunna följa pilgrimsfalkarna ner på individnivå, ringmärks i första hand de ungar som föds/kontrolleras ”inom” Falkprojektet, ett projekt som ingår i Svenska Naturskyddsföreningens rikstäckande verksamhet.

Här hittar du aktuella färgmärkningar som inte enbart berör Sverige utan av Danmark, Finland och Norge

Kullabergsfalkarna

Kullaberg har sedan mycket länge varit en klassisk häcklokal för pilgrimsfalk. Som mest lär 5-6 par ha häckat under 1800-talet. I början på 1900-talet fanns 2-3 par och 1962 försvann det sista falkparet efter att boet blivit plundrat. När pilgrimsfalken, efter drygt 30 års frånvaro, 1995 åter började häcka på Kullaberg sågs därför detta med mycket positiva ögon bland sväl ornitologer som bland naturintresserad allmänhet. Detta märks inte minst på den stora uppmärksamhet falkarnas återkomst har rönt i bl.a. press, radio och tv.

Vad som hänt genom åren på Kullaberg kan du läsa om här.

Bo02 – Helsingborgsparet

Övervintrande pilgrimsfalkar i hamnområden på västkusten var inte ovanlighet på 2000-talet. Men när ett falkpar stannade kvar och sågs av och till under hela häckningssäsongen 2001 så började tre fågelskådare i Helsingborg intressera sig lite extra för dessa fåglar. Man kunde snart också konstatera att bägge fåglarna var färgmärkta. Detta blev sedan upprinnelsen till Falkprojektet Bo02.

Råger och Kornelia – det första paret

17 mars 2002 – Råger på brandstegen vid silon i Sydhamnen (foto: Henrik Ehrenberg)

14 april 2002, Kornelia på brandstegen vid silon i
Sydhamnen (foto: Henrik Ehrenberg)

En mycket god kontakt kunde etableras med Svenska Lantmännen i Helsingborgs hamn och företagets personal engagerade sig med stort intresse. Planer drogs upp för att sätta upp en bolåda samt en webbkamera för att kunna bevaka vad som hände hos falkparet. Allt skedde också i samråd med Peter Lindberg (Projekt Pilgrimsfalk).

”falksidorna” kan du följa vad som händer och även se tillbaka till ”starten”.


Pilgrimsfalksprojektet döpt till BO.02 är ett samarbetsprojekt mellan Kullabygdens Ornitologiska förening (KOF), Lantmännen och Falkprojektet som ingår i Svenska Naturskyddsföreningens rikstäckande verksamhet.