Lyckad häckning i det gamla korpboet. Hela tre flygga ungar från fyra lagda ägg.

En hane från årets kull bildar par med en hona från Västergötland (2002) och bosätter sig på Kullaberg 2004.


Stefan Persson har deltagit i bevakningen av pilgrimsfalksboet på Kullaberg under två säsonger. Här delar han med sig av sina iakttagelser och upplevelser. Tre ungar kom på vingarna 1998 trots grava störningar i samband med att bergsklättrare bröt mot beträdandsförbudet och började klättra i falkberget.

18 mars – Första turen för säsongen. Solen visar sig, men det är lite blåsigt och 6 grader varmt. Våren vill inte komma ännu. Det är sumpigt och blött på väg ner till gömslet vid falkberget. Precis när vi satt oss tillrätta. Vem kommer flygande in mot klippan? Jo, ”den vandrande falken” Falco peregrinus. Det är hanen. Han sätter sig vid platån just nedanför det gamla klippboet som användes för 33 år sedan.

Det är en härlig syn. Den som sett och upplevt pilgrimsfalken på nära håll förstår vad jag menar. Hans äggulefärgade näbb och klor lyser i solljuset. Lite svart över ryggen och mycket vitt på bröstet ovanför de svarta ränderna. Efter en kort stund kommer även honan flygande förbi på låg höjd över klippan och tittar ner mot hanen. Hanen lyfter och försvinner över klipporna. Skall de byta bo i år?

Nästa morgon sitter honan och solar sig på klipplatån. Man ser att hon är mer ljusgul på fötter och sina jättelika klor. Hennes kraftiga rygg och vingar går mer i grått. Det är samma norska hona som förra året, E07 ringmärkt i boet i Telemark, Norge 1993. Plötsligt flyger hanen in på klipplatån och parar sig kort med henne. Han lyfter snabbt, men honan sitter kvar tills vi går efter en timme. När man har falkarna i sin närhet går tiden fort.

Man hör pilgrimsfalksparet skrika gällt metalliskt. Nu på våren leker ofta falkparet i luften. Under denna parningsflykt brukar hanen från hög höjd göra störtdykningar mot honan. Precis när han är framme vänder sig honan på rygg och hakar tag i hans klor och ibland vidrör näbbarna varandra. Man ser hanen plötsligt skjuta iväg som en pil mot en småfågel och plockar den med klorna i dyket. Han blir mobbad av en gråtrut som flyger förbi men flyger ifrån den med snabb klippande flykt efter en stund.

28 mars – Våren har kommit och det är 10 grader varmt. Det är härligt väder vid Utsikten. En sånglärka kommer inflygande från Skälderviken. Den lever farligt i falkarnas revir. Man kan se Hallands Väderö mycket tydligt. Där häckade pilgrimsfalk 1942 på Vinga skär, holmen mot Torekov. Nere vid gömslet ser vi att hanen för första gången sitter på klippbranten ovanför korpboet. Tydligt syns ringarna på hans ben. Vänster ben blå bred ring och på höger en lila smalare ring. Han kommer ifrån västsverige och är född 1993.

Nu i slutet på mars sticker även den första vitsippan upp vid stigen mot Utsikten. Idag finns gott om mårdspillning på vägen ner till gömslet. En jorduggla flyger upp från ljungen vid stigen just där det är som brantast och skrämmer halvt ihjäl en. Nu har fästingarna börjat röra på sig, vårt gissel här vid falkberget. Under en säsong blir det omkring 40-50 bett.

8 april – Honan ligger och ruvar i boet och när hon reser sig upp ser man ett brunt ägg i korpboet! På eftermiddagen parar sig falkparet igen vid gamla boet. Sedan flyger hanen ner till korpboet och skyddar ägget från vinden. Nu i början på ruvningen ruvar inte hanen riktigt utan liksom står framför äggen och skyddar det medan honan är borta. Honan sitter kvar i 20 min efter parningen och putsar sig.

Efter 7 dagar finns det 4 ägg i boet. Honan ruvar längre stunder nu. Men när hanen dyker upp kan han nu till och med ligga och ruva en timme när honan är på jakt. Han vänder inte så ofta på äggen och ligger oroligare i boet. Det är en härlig syn att få se de två falkarna byta av för ruvning. Lite smått samspråkande innan den ene flyger iväg.

När det första ägget kom kunde boet vara tomt i 45 min. Ibland kom gråtrut och korp och intresserade sig för boet. De liksom provade sig fram genom att kraxa och skräna för att se om det var övergivet. Då kom alltid den pilgrimsfalk som var på vakt och visade upp sig tydligt ovanför boet och fridstörarna försvann snabbt från platsen.

24 april – De första två svalorna för året dök upp. Ladusvalorna följer bergskanten ut mot fyren. Nu har våren kommit på allvar. Honan ligger nu mesta tiden och ruvar i det f.d. korpboet. Hon lägger pinnar tillrätta vid bokanten, sen sover hon ett slag.

I början av maj kan honan ligga tre timmar i sträck och ruva utan avlösning från hanen. Nu börjar det också bli varmare hos falkarna på klipphyllan när solen ligger på. De ventilerar värmen genom att ligga och flåsa med öppna näbbar, men vid halv-tolv tiden kommer boet i skugga.

4 maj – Det kommer folk från Falkgården i Kungälv för att göra bobesiktning på Kullaberg. Alla fyra äggen är befruktade men ett ägg är det något fel på. Äggen läggs på plats i boet igen. Man har samtidigt placerat en låda med en kamera i för att fotografera pilgrimsfalkarna när de kommer tillbaka till bohyllan.

Den här säsongen dokumeterar vi från gömslet vad som händer på bohyllan. Peter Lindberg som är chef för hela Pilgrimsfalkprojektet, sitter och läser igenom de senaste protokollen: ­ De är alla tiders! Det är roligt och intressant att få veta hur vilda pilgrimsfalkspar uppför sig vid boet. Vi har ju våra falkar i bur på Falkgården, säger Peter.

8 maj – Både björk och bok har slagit ut. Det är som att gå i en sal upp till Utkiken. Väl framme ser man honan göra störtdykningar med hastiga upptagningar. Hon dök efter en duva, men missade. Men falken höjer sig till slag ännu en gång. Hon dyker, det går rysligt fort. De sista 50 meterna faller hon som en sten i 90°, men utan framgång. Även denna duva klarade sig. Falkhonan har ingen jaktlycka idag. Hon kommer flygande förbi med sina långa spetsiga vingar i lugn klippande flykt. Då flyger hon i ungefär 50-65 km/h.

15 maj – Den första ungen kläcks tidigt på morgonen. Både honan och hanen sitter vid bohyllan och nu vid niotiden matar honan ungen försiktigt. Den ser alldeles vitullig ut där nere i korpboet bland de tre kvarvarande bruna äggen.

På eftermiddagen händer det som inte får ske. En unge är precis nykläckt och mycket känslig för kyla och vind. Tre stycken bergsbestigare kommer in på Fågelskyddsområdet fast det är mycket väl skyltat med stora gula skyltar med svart text. Falkvakterna märker inte heller att de är på väg rakt ner mot boet.

De tre grabbarna börjar klättra på baksidan av falkberget. Pilgrimsfalkparet blir oroligt och lämnar den nykläckta ungen på klipphyllan. De kretsar runt falkberget högljutt skrikande. Nu hänger den nykläckta falkkycklingens liv på en tråd. Falkvakterna märker att något är på tok. Samtidigt kommer en av bergsklättrarna gående rakt upp mot gömslet för att larma Räddningstjänsten. Olyckan har skett. Det ligger en skadad bergsbestigare där nere. Räddningstjänsten kommer och man bär fram den skadade till framsidan av falkberget. Alpinisten ligger nu på en klippa ungefär 100 m nedanför boet. Men olyckligtvis vill inte Räddningsbåten från Mölle ta ombord den skadade. Räddningshelikoptern från Kallinge är larmad. Det är en stor Puma-helikopter som kommer inflygande från Skälderviken just framför boet. Nu flyr pilgrimsfalksparet för rotorernas dån. Helikoptern har också problem att komma in i viken. Den står och hovrar en halvtimme utanför boet innan båren med den skadade kan hissas upp. Vinddraget är otroligt starkt från rotorerna. Många gånger är avståndet 50 till 60 meter från falkboet där den nykläckta ungen och de tre äggen ligger. Risken är stor att risboet helt skall blåsa bort av vinddraget från bohyllan. Men till sist ger sig helikoptern iväg med den skadade.

Mot all förmodan så klarade sig faktiskt ungen från denna katastrof. Vad hade hänt om rotorbladen från helikoptern sopat undan pilgrimsfalksboet. Hade pilgrimsfalken försvunnit från Kullaberg igen? Alpinisterna blev polisanmälda av Kullabergs Natur AB.

18 maj – Honan reser sig i boet och visar två ungar! Hon har en unge under vänster vinge och en under bröstet. Hon lämnar boet, men kommer tillbaka efter fem minuter, med en koltrasthane i klorna. Den stora ungen får sju stycken bitar medan den lilla inte får något alls, fast den piper efter mat.

Dagen efter ser vi tre ungar i boet. Tre näbbar och ett brunt ägg syns i tubkikaren när honan reser sig upp. Hon flyger iväg från boklippan och hanen kommer direkt och löser av.

En morgon några dagar senare ser vi pilgrimsfalkshonan mata sina ungar. Då kommer hanen inflygande till bohyllan med en rödbena i klorna. Han liknar en slaktare, är alldeles röd på bröst och tarsfjädrar av blodet. Pilgrimsfalkshanen lämnar över bytet till honan som tar det och flyger bort från bohyllan, medan hanen lägger sig i boet och värmer ungarna.

31 maj – Nu har det gått 12 dagar sedan den sista ungen kläcktes. Hanen kommer in till boet med plockat byte, antagligen en trast. Honan tar över och börjar mata ungarna. De två största får nästan all mat. Den yngsta ungen som är betydligt mindre tigger hela tiden och ibland tar syskonen matbiten ifrån honom. Men alla ungarna är pigga och alerta. Efter 10 minuter har honan matat klart. Hon flyger iväg och ungarna lägger sig ovanpå varandra och vilar. De är väldigt fredliga mot varandra när de inte äter. De senaste tre dagarna har de växt till sig ordentligt, de liknar riktiga små troll. På eftermiddagen när honan håller på att mata ungarna kommer hanen inflygande med ett byte och båda de vuxna falkarna sitter och matar ungarna från var sin sida av boet.

En morgon vid utsikten dyker pilgrimsfalkshonan mot en gråtrut. När truten märker att den håller på att bli ett byte flyger den ner och landar snabbt på vattnet. Den skriker i högan sky. Pilgrimsfalken dyker ner mot vattenytan för att ta gråtruten, men den hugger tillbaka och flaxar med vingarna och för ett fasligt liv, så falkhonan ger upp.

I slutet av maj kommer en bivråk in i falkreviret. Pilgrimsfalkhonan flyger genast till attack. Bivråken flyger för livet mot Djupadalshållet. De båda rovfåglarna försvinner över bergskanten och jag förlorar dem ur sikte.

2 juni – Pilgrimsfalksungarna skall ringmärkas och vägas. Det visar sig att vi har en hona som väger 870 g och två hanar, en på 600 g och den minste på 495 gram.

Nu växer falkungarna otroligt snabbt. Efter en matning är ungarnas krävor fulla. Det ser kul ut, när de sitter i boet och vaggar med huvudena mätta och belåtna. Efter matning ställer sig nu ungarna vid klippkanten och uträttar sina behov som dalar ner för stupet. Men bohyllan ser ändå otroligt nedsmutsad ut av gamla kadaver och spillning. Flugor flyger överallt bland avfallet. De två största ungarna har fått gula fötter och de är också dubbelt så stora som sitt minsta syskon.

15 juni – Pilgrimsfalkshonan kommer in till klipphyllan med en slagen, oplockad duva. Hon bara lägger den där och flyger sin väg. Den stora honungen tar för sig. Efter 10 min äter hon fortfarande själv, men efter en kvart får alla tre ungarna tillträde till bytet. Honungen börjar nu flygträna på klipphyllan så dun och fjädrar flyger.

16 juni – Det är storm över Kullabygden. Vid utsikten är det ett skådespel att se pilgrimsfalkshanen parera vindstötarna. Han är som en skära i luften, otroligt snabbt förflyttar han sig. Ibland dyker han med vinden som en projektil, och gör ett dyk ner mot bergskanten. Nu visar sig även honan och ligger och parerar vindarna. Pilgrimsfalkarna har herraväldet i luften. De är på jakt den saken är klar.

Pilgrimsfalksparet på Kullaberg använder emellanåt samjakt vid sina dyk på bytesfågel. Oftast börjar hanen dyka efter en duva på hög höjd med en hastighet upp till 200 km/tim. Efter 50-60 meter följer honan efter i dyket. Om duvan parerar attacken och hanen missar bytet, brukar honan som kommer precis efter i en rasande fart att träffa bytet med sina klor så duvfjädrarna yr i luften. Vi såg en gång pilgrimsfalksparet göra fyra attacker med sikte på samma duva innan honan bara tog den i luften och flög bort.

19 juni – De två största falkungarna ser ut som riktiga falkar. De är brunbeige vid mustaschteckningen på huvudet och bruna över vingarna, men de har lite dun kvar mitt på huvudet och på ryggsidan.

Pilgrimsfalkshanen försöker flyga ifatt en ungkråka. Kråkan skriker för sitt liv och flyger snabbt ner bland träden vid ravinen. Den kråkan var illa ute.

24 juni – På morgonen klockan 10 lämnade den största falkungehanen bohyllan. Pilgrimsfalkshonan kom direkt till boet och börja utstöta lockrop. De andra två ungarna kör ännu flygträning på bohyllan. Vid middagstid hade de fortfarande inte gett sig av. Pilgrimsfalkshonan kommer med en oplockad duva. Falkungarna tar för sig direkt.

Vid tvåtiden dyker de båda vuxna falkarna upp vid Utsikten. De skriker och flyger som vid parningsflykt. De dyker mot varandra, griper tag i varandras klor och vänder sig på rygg. De är verkligen på gott humör. Så håller de på en halvtimme. Sen plötsligt kommer den utflugna hanungen på vingliga vingar in mot Utsikten. Den håller på att landa på mig!

Pilgrimsfalkshonan ligger bara 5 meter efter. Jag böjer mig ner, falkarna är bara två meter ifrån mig när jag hukar mig. Jag ser blicken och mustaschen på ungen. Då försöker ungen nödlanda på min kamrat. Man hör: – Jösses! Han hukar sig också. Falkungen styr precis över våra huvuden på ostadiga vingar ut över branten igen. Ungen får luft under vingarna. Vingligt går det, hit och dit, och båda de vuxna falkarna flyger vid sidan om, högljutt kommunicerande. Vi står häpna och bara tittar.

Nu ser man tre pilgrimsfalkar i luften utanför Utsikten. Det är en härlig syn. Kommer havstrut eller gråtrut för nära ungen, dyker de vuxna falkarna direkt mot dem. Fridstörarna flyr för livet.

De två andra ungarna stannade kvar ytterligare två dagar på klipphyllan. Nu ser man ibland två unga falkar flyga av och till vid Utsikten. Man känner lätt igen dem på den bruna fjäderdräkten. Efter några dagar kan man ibland se två av ungfalkarna sitta nedanför stupet vid bohyllan på en klippa 20 meter från vattnet. Många gånger kommer de vuxna pilgrimsfalkarna och lockar på dem. Matdags? Falkungarna brukar då lyfta från klippan och flyga mot föräldrarna.

Vid tretiden kommer ett åskväder in över Skälderviken. Nu blixtrar det och dundrar ordentligt. Inga falkar i luften. Vi lämnar gömslet och Utkiken. Det ösregnar. Som vi brukar säga, det är ett riktigt falkaväder. Nere vid vaktstugan byter vi av vårt pass. Klockan har blivit fyra på eftermiddagen.

4 juli – Sista turen för säsongen. Vid halvsju tiden på kvällen hör man den välkända ramsan gre-gre-gre … Det är honan som glider fram på vindarna. Det är ännu vita gäss på havet och det har blåst ordentligt på Kullaberg idag. Man hör honan en kort stund locka på sina ungar i bergsskrevorna nedanför Utsikten. Sedan hörs bara vindens piskande i lövverket på träden.

Goodbye Falco peregrinus för den här säsongen.

Text: Stefan Persson (Artikeln publicerades 1999 i KOFs programblad Fåglar i Nordvästskåne 30, Nr 1).


Du kan också stödja falkarna – Bli medlem i KOF!
Falkboet på Kullaberg bevakas av KOF så att falkparet får möjlighet att häcka ostörda.